Dröm 2
1.
Jag befinner mig i en stor sal i Indien. Det är kväll och överallt ligger bastmattor på vilka munkar har rullat ihop sig för att sova. Alla bär buddhistiska gula och röda kläder. Det finns säkert mer än 100 munkar. Luften är behagligt fräsch och inte kryddig. Genom de många, breda oglasade fönstren ser jag att det regnar. Jag känner igen en av munkarna som den XIV Dalai Lama. Jag går mot honom, för mina händer samman, strålande av glädje, för den traditionella tibetanska hälsningen och ropar vänligt och glatt: "Du-la Bab!". Dalai Lama gör en mycket arg min och ropar till mig: "Din idiot! Så dum du är!" Jag blir påverkad och går in i mig själv. Jag vaknar upp.
2.
Det är eftermiddag. Jag är på väg med mina studiekamrater till en liten öppen grillstuga på ett berg i Hessen. I stugan sitter den XIV Dalai Lama, Tenzin Gyatso. En av mina vänner säger bara "Hej" och jag säger till honom: "Nej, titta här, det är så här det fungerar:" och jag slår ihop händerna för den tibetanska hälsningen och bugar djupt. Dalai Lama tittar inte lika ilsket på mig som i dröm 1, men säger ändå: "Nu räcker det. Inte på det här sättet." Jag är inte riktigt lika bekymrad.
3.
Jag är i Egypten. Vi vandrar genom öknen i Nedre Egypten. Jag är tillsammans med en vän och det är många människor som går bakom oss. Det är en solig sommardag. Det snöar. Jag ropar: "Titta - snö i Egypten!" Vi skrattar och kastar snöbollar på varandra. Plötsligt befinner vi oss på en egyptisk polisstation och en vänlig tysk åklagare sitter mitt emot mig. Jag skrattar och säger: "Vi har säkert mycket att berätta för varandra! Han ler genom sina glasögon med roliga och allvarliga ögon och säger: "Ja, det tycker jag också...". Jag vaknar.
4.
Jag befinner mig i ett svagt upplyst vardagsrum. Det är natt. Några ljus brinner på en byrå. I mitten av kommoden står en tv-apparat. Plötsligt tänds tv:n och en bronsstaty av Gautama Buddha dyker upp på den. Jag för mina händer samman med glädje och vördnad som en hälsning och säger "Heligt!". Plötsligt sitter jag i en soffa på den motsatta väggen till byrålådan. Bredvid mig, också i soffan, sitter en cirka 25-årig man med nickelbågade glasögon och mörkt hår av medellång längd. Han har fina drag och talar på den tyska som 25-åringar brukar tala - fritt, löst och ohämmat. Då känner jag igen honom: Gautama sitter framför mig. Han talar till mig i en jovial och avslappnad ton, att jag inte ska oroa mig och att jag definitivt kommer att "klara" det jag har bestämt mig för att göra. Jag är förvånad över hans relativt "normala" världsvana. Jag är mycket glad över detta möte. Jag vaknar upp.
5.
Jag befinner mig i rymden. Stjärnorna blinkar överallt. Jag
reser i min kropp utan rymddräkt. Jag känner mig varm, trygg och säker. Jag njuter av universum. Plötsligt befinner jag mig på en planet. Jag ser en karg isöken, avgränsad av kargare bergskedjor på min vänstra sida. Jag har fortfarande ingen rymddräkt på mig, men jag befinner mig i min fysiska kropp. Jag befinner mig på Saturnus. En ängel är med mig - i jeans och T-shirt. Jag hälsar på honom med stor glädje, eftersom han har varit känd för mig under en längre tid. Han och jag ler. Han säger att vi kan gå in i grottan borta i bergen och göra det bekvämt för oss. Vi befinner oss i en grotta av is och sten. Rummet är oregelbundet format med släta, vitaktiga väggar. I mitten av rummet står ett soffbord och runt det de välkända bruna tygklädda fåtöljerna. Vi är ungefär åtta personer. Jag tycker att det är helt normalt att befinna sig på Saturnus utan att behöva en rymddräkt. Jag är inte förvånad över situationen. Vi ler alla mer än vi pratar. Jag vaknar upp.
