Två munkar.
Hej mina kära :-) ,
Jag har redan skrivit följande liknelse om de två munkarna i det gamla forumet Spirits. Men eftersom jag i dag återigen upplever hur värdefullt det är att låta tankarna stanna kvar i *här och nu*, att bli samlad, lägger jag in novellen här igen...
Kärlek från mitt hjärta,
brah
Två buddhistiska munkar vandrade en gång tyst genom det förflutna Indien. Det var monsunsäsong och stigarna var jordiga.
Vid en korsning stötte de på en lång kvinna i en vacker klänning. Stigen var översvämmad och lerig och damen stod där och undrade hur hon skulle ta sig från den ena sidan till den andra.
Sedan tog en av de två munkarna, den äldre, kvinnan i sina armar och bar henne - tyst - till andra sidan av stigen.
Där satte han ner henne igen och de två munkarna fortsatte sin väg i tystnad.
På kvällen, när de hade kommit till klostret efter att ha mediterat länge, frågade den yngre munken den äldre:
Visst är det förbjudet för oss munkar att ens titta på en kvinna, än mindre röra henne. Varför bar du henne då över stigen?
Då log den andra och sade:
Jag bar henne bara över stigen - varför bär DU henne fortfarande?
