Galactic
Kommando
De två utomjordiska rymdstationerna, som är placerade i omloppsbanor runt jorden, undviker vår visuella uppfattning med hjälp av en kamouflagesköld. Denna kamouflagesköld fungerar enligt principen om ljusbrytning och utnyttjar det faktum att det mänskliga ögat bara kan uppfatta en liten del av det befintliga frekvensspektrumet (det för oss synliga ljuset har ett frekvensspektrum på cirka 400-700 nm). Om man tränger igenom skölden inser man att färgsättningen på den större av de två stationerna, den så kallade Ashtar Command, hålls skimrande svart i sin yttre utformning, varvat med ett flertal vitgulaktiga ljuspunkter som representerar ingångar, utgångar och fönster. Jag kan inte beskriva Ashtar Command:s allmänna yttre form för tillfället, eftersom jag inte kunde se stationen på tillräckligt avstånd på grund av skölden.
Den relativa storleken på Ashtar Command ger en besökare en känsla av tillit och trygghet, vilket inte är en självklarhet i rymden när man har tagit sig utanför energiräckvidden från sin hemplanet. Själen "dockar" - redan innan rymdskeppet har landat. Även om kunskapen om och känslan av att vår själ är inbäddad i universum gör att vi känner en grundläggande förtrogenhet i den interstellära rymden, längtar själen efter en "landningsplats". Denna känsla är jämförbar med den jordiska hemlängtan.
I motsats till dessa konstgjorda satelliter som följer jorden är den galaktiska ledningen inte bunden till en planet. Och det galaktiska kommandot är en - i jämförelse med det redan relativt stora Ashtarkommandot - enorm rymdö. Belägen mitt i den interstellära rymden, utan något särskilt solsystem i omedelbar närhet - och ändå belägen i ett område av vår Vintergata med ett över genomsnittligt antal stjärnor. Den majestätiska magi som emanerar från stationen när man närmar sig denna koloss - som vilar i rymden inbäddad i rymdens svarta stjärnsammet - är hisnande. Den känsla man känner när man tittar på denna station kan kanske bäst beskrivas med en kombination av sanning, högtidligt allvar, glädje och samtidigt lätthet och tacksamhet. Kort sagt motsvarar det den känsla som jag känner inom mig under begreppet ödmjukhet.
Ödmjukhet och kunskap är sanningens bröder. Tillståndet hos en själ som känner sitt liv kännetecknas då av "vakenhet".
Denna stjärnoas, det galaktiska kommandot, som skapades i en allians av företrädare för de mest olika raserna och folken i vår Vintergata består av sex fysiskt likartade enheter, som tillsammans är arrangerade i en ringform.
Var och en av enheterna representerar en långsträckt cylinder som smalnar av mot ändarna och som i respektive centrum bildas av flera växande ringformade pärlor. De fysiska dimensionerna för vart och ett av de sex tornen är flera hundra kilometer långa och över 200 kilometer breda vid den centrala ringpärlans bredaste punkt. De enskilda cylindrarna är inte fysiskt sammankopplade (genom stöttor eller liknande). Resorna mellan de enskilda tornen sker dels med hjälp av rymdskepp, dels via teleportationsanordningar - sändare. Det yttre skalet på varje torn består av en för mig okänd legering, som skimrar metalliskt-grönaktigt.
I allmänhet hålls de yttre gränserna för varje torn inte strikt rektangulära, utan är rundade. Det är ett intressant faktum med tanke på den jordiska verkligheten, t.ex. pyramiderna på den här planeten, som byggdes över hela världen i otaliga former med exakta vinklar. De energetiska effekterna av fysiska fenomen (formationer) på en planet som vår å ena sidan - och å andra sidan mitt i den interstellära rymden - utgör ett uttryck för den universella kunskapen om formationernas visdom som ett uttryck för alfa och omega av Guds sanning.
"Emancipate yourself from mental slavery" Bob Marley, Redemption Song
"Det här är helt sjukt, man!" Chong
