Illusion
Må följande meditation läsas och kännas långsamt
Jag och mina är illusioner. Ändå innehåller alla meningar som är relevanta för oss dessa ord.
Existerar jag? Finns jag? Är jag?
När jag ser på mig själv reducerad till min kroppslighet känner jag igen ett existerande jag. Men om jag försöker se bakom den magiska spegeln och rikta min uppmärksamhet mot det innersta, kan jag inte upptäcka ett "jag". Jag ser då en substans ur vilken mitt innersta väsen skapas - men består jag av denna substans?
Kroppsligheten är själens hus, själens tempel. Det är ett fordon som gör resor inom den fysiska dimensionen upplevbara. I samtida termer är det inget annat än en "datadräkt" genom vilken vi kan "uppfatta" sinnesintryck. Kroppen är alltså en form - har den en essens?
VEM är det som dessa förnimmelser existerar för? För "VEM" är de avsedda för? "VEM" eller "VAD" är den som tar emot dem? "VAD" är det innersta? Vad är den inneboende substansen i det som får oss att uppleva att vi "ÄR"?
Drömmer jag mitt väsen? Är jag drömd? Av "vem"? VARFÖR? VEM - ÄR - JAG ????
Det kan inte finnas någon evighet i förgänglighet. Det kan inte finnas någon förgänglighet i evigheten. Det kan inte finnas något absolut och inte heller något relativt. Uppfattningen är baserad på fantasi och fantasin driver i illusionens vind. Kognitionens magi är ogiltig inför alla illusioner. Illusionen är varken lögn eller sanning utan kroppslös. Essenslöshet är inget annat än tomhet. Så jag känner igen världen - genom att se att den inte existerar. Bedrägeri - livet är bedrägeri.
Men om "livet" är en av de otaliga möjliga illusionerna, finns det då en sanning som varar? Finns det en sanning bortom all förgänglighet? Kan min varelse komma fram ur den djupa oceanen av fel och illusioner?
Må följande meditation läsas och kännas långsamt.Jag och mina är illusioner. Ändå innehåller alla meningar som är relevanta för oss dessa ord.Existerar jag? Finns jag? Är jag?När jag ser på mig själv reducerad till min kroppslighet känner jag igen ett existerande jag. Men om jag försöker se bakom den magiska spegeln och fokusera min uppmärksamhet på det innersta, kan jag inte upptäcka ett "jag". Jag ser då en substans ur vilken mitt innersta väsen skapas - men består jag av denna substans?Kroppsligheten är själens hus, själens tempel. Det är ett fordon som gör resor inom den fysiska dimensionen upplevbara. I samtida termer är det inget annat än en "datadräkt" genom vilken vi kan "uppfatta" sinnesintryck. Kroppen är alltså en form - har den en essens?VEM är det som dessa förnimmelser existerar för? För "VEM" är de avsedda för? "VEM" eller "VAD" är den som tar emot dem? "VAD" är det innersta? Vad är den inneboende substansen i det som får oss att uppleva att vi "ÄR"?Drömmer jag mitt väsen? Är jag drömd? Av "vem"? VARFÖR? VEM - ÄR - JAG ????Det kan inte finnas någon evighet i förgänglighet. Det kan inte finnas någon förgänglighet i evigheten. Det kan inte finnas något absolut och inte heller något relativt. Uppfattningen är baserad på fantasi och fantasin driver i illusionens vind. Kognitionens magi är ogiltig inför alla illusioner. Illusionen är varken lögn eller sanning utan kroppslös. Essenslöshet är inget annat än tomhet. Så jag känner igen världen - genom att se att den inte existerar. Bedrägeri - livet är bedrägeri.Men om "livet" är en av de otaliga möjliga illusionerna, finns det då en sanning som varar? Finns det en sanning bortom all förgänglighet? Kan min varelse komma fram ur den djupa oceanen av fel och illusioner?Ingenting är sanning. Sanningen är ingenting. Allt är ingenting.
